Övervikt och sockerberoende

Hela mitt liv har jag dragits med övervikt. Jag tror att grunden lades i tidiga år. Jag hade problem med barnastma och drog på mig alla möjliga sjukdomar, jag var sjuk ofta. Jag var matglad och min mor smög gärna till mig extra mat och bakverk. Jag tror att hon ville ge mig en tröst i maten, något som ju är helt galet. Men så var det. Jag åt och lade på mig en övervikt redan innan tonåren. Som vuxen har jag ofta sagt att jag har ett sockerberoende, att jag inte kan låta bli att hetsäta sötsaker och stärkelserik mat. Och som jag har bantat. Ojojoj. Jag är nog expert på alla möjliga sorters dieter och kan väldigt mycket om näringslära. Jag har kört med Viktväktarna redan på 70-talet. Jag har dragit ner på kalorier. Jag har kört med Montignacmetoden, GI-metoden, fruktbantat, äggbantat och så Viktväktarna igen och igen. Jag har lyckats gå ner i vikt många gånger, någon gång riktigt rejält också. Men det har skett enbart på ren viljestyrka och motivation, för suget, suget efter sött har funnits där hela tiden. Och så när man minskat i vikt och känner sig stolt och duktig så släpper man garden och ”unnar sig” lite extra. Vips, så är kilona tillbaka igen, ofta så går man upp mer än vad man lyckats kämpa bort. Upp och ner i vikt, så har det varit hela mitt liv. Men nu vid 69 års ålder har jag slutat banta. En dag i våras slog det mig fullt ut. Som nämnt tidigare så har jag ofta sagt att jag har ett sockerberoende. Nu insåg jag att det är ett riktigt beroende, som att vara rökare, snusare, knarkare, alkoholist, spelberoende. Det är samma mekanismer som triggas och skapar suget. Fastän alkoholisten inte vill vara beroende så dras hen till drickandet, rökaren köper sina cigaretter fastän hen inte vill. Det är beroendet som skapar detta beteende. Man är på sätt och vis sjuk, man kan inte styra över sina handlingar när det kommer till beroendet. Så är det också för den sockerberoende, man äter glass, godsaker, chips, stärkelserik mat i tid och otid, det är inte hunger som styr ätandet. Det är beroendet. Nu stod det klart för mig. En alkoholist som bestämmer sig för att ändra sig kan inte fortsätta att dricka bara lite sprit, en knarkare kan inte bara ta knark på helgen, en spelberoende kan inte bara spela för en tia. Har man bestämt sig så måste man helt avstå från det som triggar beroendet. Alkoholisten måste bli helnykter, rökaren måste sluta helt med tobak och så vidare. Hur är det då för mig med mitt sockerberoende? Ja, i alla dieter jag testat genom åren så fortsätter man ju att utsätta sig för det triggande ämnet, kolhydraterna, bara i lite mindre mängder. Det fungerar ju inte. Man måste se på beroendet precis som alla andra beroendetyper. Man måste avstå helt. Det är ju svårt när det gäller mat för äta måste man. När det stod klart för mig så insåg jag för första gången i mitt liv hur mina problem skulle angripas. Jag måste avstå kolhydrater för resten av mitt liv. Kroppen skapar sin energi från kolhydrater eller fett. Om man håller intaget av kolhydrater riktigt lågt så skapar kroppen sin energi från fett istället. Det är så jag lever nu. Jag har valt bort alla livsmedel med mer än 5% kolhydrater. Ingen potatis, ingen pasta, inget ris, inget bröd och inget som innehåller socker av olika art. Kort sagt inga stärkelserika eller sockerrika produkter alls. Jag tycker det fungerar mycket bra. Har inte några svårigheter att komponera ihop mina måltider och äter gott och tillräckligt för att bli mätt. Borta är suget, magen är lugn och fin, jag orkar mera, är mindre trött och kroppen har formats om. Vikten är numera också mer normal. Det här är mitt nya liv. Att ha lågt kolhydratintag och få sin energi från fett räknas också som en diet för många och kallas för LCHF. Men jag ser det inte som en tillfällig diet för mig utan som en varaktig livsstilsförändring. Det är viktigt att alltid minnas att jag har ett beroende.